Ups and downs
Hallå där ute
Som ni kanske vet eller inte vet så jobbar min pojkvän mycket kvällar/nätter. Han turnerar även på somrarna me artister. Vi är dock vana vid det och det har alltid fungerat för oss. I och med att jag har jobbat mycket, festat ibland när han är borta så dagarna rullar liksom på. Skillnad från idag när man inte gör så mycket, visst jag tar hand om min bebis som jag älskar mest men det blir lång tråkigt ibland. Börjar bli ganska ofta. Just där ja bor nu känner jag knappt någon alls så det är inte så att man kan gå ut på gården eller ta en promenad i parken utan man måste alltid packa ner halva livet för att åka iväg till någon. Annars sitter man här. Nu när det börjar bli höst också så går jag inte ut mer än jag måste med hunden.
Folk har liksom sina liv med jobb och barn vilken gör att man inte alltid kan ses. Jag tror jag aldrig någonsin kännt mig så ensam, så måste ni förstå också att det var bara ca 1 år sedan jag flyttade hemifrån så jag har alltid haft min familj hemma. Sen längtar man också till att Hailey blir lite mer barn och inte bara bebis. Så vi kan hitta på saker som att bada, leka måla baka you name it.
Känns som att jag är den ända av mina mamma kompisar som inte gillar att vara hemma mammaledig, jag klättrar på väggarna och tycker det är så tråkigt. Mycket därför jag inte vill ha ett till barn på ett tag. För det är inte riktigt min grej att gå hemma och städa tvätta mata bebis byta blöja och sova. Det är typ så mitt liv ser ut och det är så lite jag. Jag är en sprallig tjej med mycket energi som håller på att tappa det. Tappa suget att göra saker och energin börjar sållas bort. Jag hoppas det finns fler som känner som jag, för av mina mamma vänner så älskar dem flesta detta livet. Dem kan typ inte förstå hur jag kan känna såhär. Ett tydligt tecken på att alla är olika men det är sällan folk känner som jag.
Nu har jag fått deppa av mig lite grann. Nya tag, väntar på samtal från mitt gamla jobb kanske får hoppa in några pass här och där samt ska jag kolla efter zumba klasser här i Södertälje. Får in lite ny och glad energi. Det skulle jag behöva !
PÖSS
Hej, jag är en tjej på 25 år snart som också bor i Södertälje. Har en son på 3.5 år och en son som blir 4 mån den 18:e.
De senaste 3v har jag känt lite samma sak. Längtar tillbaka till jobbet på ett sätt men samtidigt inte då jag vet att de e kaos där just nu. Det kommer å går även om jag älskar att umgås med mina söner å bara ta dagen som den kommer!
Hej skönt att de är fler som känner samma som jag. Tar gjärna en fika:) vart i Tälje bor ni?
Ja de vore trevligt 🙂 vi bor i Brunnsäng, i kedjehus 🙂 är för tillfället förkyld men senare i veckan kanske om jag har blivit bättre 🙂
Hej, har en dotter dom är 3 veckor äldre än din dotter. Känner lite som dig, hälsar på på mitt jobb ganska ofta för att det blir ganska lång tråkigt att bara sitta hemma.
Kolla på Friskis och Svettis, vet att dom har zumba klasser där 🙂
Prova gå till öppna förskolan där du bor! Även om hon är liten brukar de ha sångstund! Då kan du träffa andra föräldrar i samma sits! 🙂
Du är inte ensam om att känna så, jag har älskat att vara hemma nu under sommaren men som du säger…hösten är här och alla börjar sina jobb/skola igen så känner mig också sjukt ensam och lite små deppig. Men nåt som hjälper sjukt mkt är öppna förskolan, går dit minst två gånger i veckan och tiden flyger förbi när man är där ? Tips!!
Har också samma problem, har inga kompisar som är mammaledig (eller har barn för den delen) och min sambo jobbar och tränar mycket, så jag och min son som är 4 månader har ingen att göra på dagarna och märker att han också blir uttråkad av att bara vara hemma. Vi flyttade till Salem för några år sedan så känner inte mycket folk här heller.
Jag hadeska samma känsla när min dotter var yngre. Hon fyller strax 1 år. Och det är mycket roligare nu 🙂 så håll ut. De blir bättre. Men klart de fortfarande kan vara lite långtråkigt ibland men inte alls som i början 🙂
Jag håller helt med dig!! Alla med barn kollar på mig som om jag är dum i huvudet när jag säger att jag blir galen av att gå hemma. Det är så tråkigt, jag längtar också tills Mio blir lite större och självgående. spädbarns tiden är verjligen inte min grej även om jag älskar min lilla kille mer än allt annat.
Kämpa på ?
Hej, du är inte själv att känna så.. 🙂 . Är 25 och bor också här i stockholm, fick vår dotter för 7 veckor sen och funderar redan på att börja jobba några timmar i veckan. Dock är jag ensam varannan vecka för min sambo jobbar borta på sjön. Det kan vara tufft och svårt att få ihop allt, dagar och kvällar blir långa. Och eftersom jag inte är från Stockholm blir man lite ensam då inga av mina vänner här har barn. Men har turen att ha sambon hemma en hel vecka sen iaf.