Sluta dömma/jämföra med andra 

Hej

Det här är en punkt som är mycket lättare sagt än gjort. Jag kan absolut erkänna själv att ibland dömmer jag andra, ibland utan att äns tänka på det! Men frågan är också är det okej att dömma någon annan om det är positivt ? Är det då att dömma? Eller är dömma bara negativt? 

Jag tycker att det både kan vara positiva och negativa dömmningar. Oavsett är det aldrig bra att jämföra sig själv med någon annan, hur kan den göra SI eller så? Eller varför har hen det så bra och jag så dåligt? Sånna tankar kan jag ärligt säga att jag får ofta men oftast är det hjärnspöken. Jag vill kunna känna att så länge jag gör det bästa av livet så är jag nöjd. Men ibland känner man sig missnöjd och det kan typ handla om att jag inte för tillfället har råd att köpa något jag vill ha, att just idag har ingen tid att umgås så jag känner mig ensam. 

Jag tror att det är fler där ute som känner exakt likadant. Vissa dagar är så härliga och vissa rent helvetet och man känner sig ensammast i världen. Det är då hjärnspökena dyker upp och man kan lätt göra något dumt så jaget skriker. Vissa tar till cigg, vissa alkohol, vissa shopping och vissa spelar. Det är då ett beroende lätt kan komma. Man tar till något som gör en glad för stunden. Jag skulle säga att mitt JAG blir glad av att shoppa, då man inte är miljonär utav att inte jobba så blir det lätt på blocket eller Shpock. Det är som ett litet beroende när jag känner mig misslyckad och ensam. Vilket jag måste tänka på, det lättar bara för stunden. 

Men ingen är perfekt och vi alla har saker man måste jobba på främst hos en själv. Känna att det är okej att ha en pissdag, för då glänser dem roliga dagarna ännu mer. 

Det här får jag oftast för att jag dömmer andra, ser att andra har det ”bättre”. Största problemet är att folk utspeglar gjärna att allt är så himla bra. Vilket blir en fasad och får andra där ute att känna att livet inte är lika bra och man känner sig misslyckad eftersom MAN DÖMMER/JÄMFÖR. 

Det är en sak jag måste jobba på sjukt mycket för innerst inne vet jag att dem där ute som visar utåt att livet är perfekt, har också svårigheter i deras liv. Skillnaden är bara att dem skymtar med de, och skillnaden med mig är att jag inte gör de. Jag försöker visa utåt att allt behöver inte se perfekt ut. Snarare tvärtom. Livet går i bergodalbana och det måste det få göra. 

Thats life!