Michelle Iderborn

Godmorgon

Press det är ordet jag ska skriva om idag. 

Jag har alltid haft press uppifrån och då menar jag av mina föreldrar. Att man ska plugga, klara sig själv här i livet och inte vara beroende av andra. Båda mina föräldrar har pluggat på högskola och jobbat sig uppåt.  

Men sanningen är att jag har sjukt höga krav på mig själv också. Jag vill alltid vara bäst och klara allt här i livet. Så när det blir när det kommer till en gräns då det blir för mycket så kolappsar allt istället. Då det är för lång tunnel till ljuset så struntar jag i det och istället känner mig misslyckad som person. Jag vet innerst inne att jag skulle klara det men det är för lång bit att gå. För många hinder på vägen. 

Någonting speciellt som jag syftar på är skolan. Jag skulle behöva gå högskolan och plugga men jag tar aldrig tag i det för tunneln är så lång. Först måste jag plugga upp ämnen på komvux sedan göra högskoleprovet samt söka in till högskolan och eftersom jag inte har super duper betyg så hamnar jag i någon annan stad och antingen behöva flytta eller plugga på distans. Distans har jag sjukt svårt för så det blir flytta och det är inte så enkelt med ett spädbarn. Jo jag skulle säkert klara det men jäklar vilken lång tunnel. Så ska man leva på CSN i en främmande stad. Mår illa av tanken. Men om jag hade gjort det och den lyckliga dagen då jag klarat allt så skulle jag känna mig så sjukt stolt över mig själv. Det hade vart som att vinna en miljon på lotto. Därför tampas jag med dessa tankar dagligen. 

Sen är det inte bara plugget jag snackar om med press, det är också hemmet ska vara perfekt, man ska se perfekt ut både jag och min dotter. Allt ska vara så himla perfekt hela tiden, för det är sån jag har varit och det är lite så människor förväntas av mig. Det är mycket därför jag har skrivit om att ta bort perfektheten på sociala medier eftersom bakom allt det där glammiga så lever människor precis som du som läser. Alla har sina issues och saker man får hantera dagligen och det behöver inte vara perfekt. 

Ibland har jag lust att kasta in handduken och bara dra härifrån, flytta till ett varmt land, starta upp en liten bar och bara leva livet. Sverige är ett land som har så sjukt mycket stress och press från olika håll. 

Tänk att bo på Hawaii, ha sin lilla familje bar på stranden och bo i ett litet rosa hus. Drömmen! 

Men nu är det bara att gilla läget, och jag vet att ha barn har sina begränsningar men samtidigt så ger det dig något större än dig själv att kämpa för. Jag gör allt för min lilla flicka och vill ge henne det bästa livet hon kan få. 

Nu har jag skrivit av mig ang allt jäkla press jag har från olika håll och jag slår vad om att det är fler än jag som känner såhär!