Michelle Iderborn

Hallå där!
Nu ska vi ta upp ett viktigt och stort ämne igen. Jag vill börja med att ge en stor eloge till alla ensamstående mammor eller pappor där ute. Ni är så sjukt grymma och behöver få höra det också.

Man kan nästan kalla mig ensamstående på helgerna då pappa Jamalde nästa alltid är borta på jobb och sover borta. Vilket blir då att jag får ta hand om lillan helt själv varje helg. Men fy vilken lättnad det är när han kommer hem på söndagarna och man kan få hjälp så man kan ta en dusch, laga mat, läsa en tidning, gå ut med hunden ifred, ja listan kan göras lång och därför förstår jag hur tufft ni som är ensamstående HELA TIDEN måste ha de. Speciellt om man har fler än 1 barn också, gud vilka starka människor ni är. Barnen ska bara veta hur mycket ni gör för dem. Men problemet är ju att dem oftast inte förstår de, därför är det bra för just dig som är ensamstående att läsa detta.

Jag förstår om du vill lämna dina ungar ibland. jag förstår om du håller på att bryta ihop och bara vill gråta eller skrika ibland, om du vill låsa in dig på toaletten för att kunna bajsa eller duscha i fred! Sätta dig på en restaurang med din bästa polare och dra en fet middag UTAN någon som skriker, vill vara med, vill äta, kan inte sova. Då blir det lätt att man istället struntar i att komma ut för det är så mycket enklare hemma, då behöver man inte skämmas för allt gnäll och skrik utan bara kan vara inne i sin ”trygga borg”.

Men en dag i framtiden kommer ni få tillbaka så mycket, eller vi också som inte är ensamstående eller vi som är halv ensamstående haha. Så som vi behandlar våra barn så kommer vi bli behandlade senare i livet av våra barn. Så om du givit mycket kärlek och trygghet så får du tillbaka så mycket mer kärlek.

Jag vill passa på att ge en stor eloge till min mamma. Hon vart nästintill ensamstående med oss, mig och min lillebror. Pappa var där i perioder och han jobbade också som dj som Jamalde gör så det blir att dem jobbar mycket nätter, i andra städer osv. Så att min mamma tog hand om mig och min bror själv är sjukt stark. Speciellt med min energi och gränsen till Adhd när jag var liten. Fast vi inte alltid hade så mycket pengar, vi kunde inte alltid få dem senaste kläderna eller dem lyxigaste resorna så hade vi ändå alltid mat på borde, vi hade tak över huvudet och man lärde sig uppskatta de lilla. Som att man fick en 20a och handla lördagsmys för och det var man nöjd över. Men framförallt så hade vi sjukt mycket kärlek i familjen. Det var sällan mamma tappade tålamodet med oss, hon skrek nästan aldrig på oss, hon involverade oss i alla aktiviteter och var med i uppväxten i stället för bredvid, och nått jag måste tillägga är att mamma har grov migrän, och när vi var små fanns ingen medicin som hjälpte.

Ibland behövs en push, en knuff eller en kram oavsett om det är via skärmen så kan det ändå få en att finna styrka. Så ni som kämpar själva med barn/barnen , fyfan vad du är stark,bra och den bästa föräldern för ditt barn. Jag skicka massa styrkekramar till er, för jag ser upp till er och ge aldrig upp, hämta andan och fortsätt och tänk hur mycket kärlek du kommer få åter senare i livet.

PUSS OCH KRAM