Något som är ett hett ämne bland småbarnsföräldrar är såklart barnens utveckling. Vad ens barn klarar av, eller ännu inte fullt behärskar. Något vi måste komma ihåg är att alla barn gör sin egen resa och utvecklas i sin egen takt. Många barn passerar sina milstolpar vid ett ungefär samma åldrar, men de är ganska stort spann.
Det blir ofta en tävling i vem som har det ”bästa” barnet. Det är egentligen sjukt onödigt moment, och speciellt vanligt är det hos förstagångsföräldrar och som är extra känsliga. Vi tar barnets framgång som en framgång för oss, att det är bevis på att vi uppfostrar barnet bra, har bra gener eller helt enkelt är bra föräldrar. Vi upplever barnen som en förlängning av oss själva, och om just vårt barn inte ”vinner” känner vi oss misslyckade i föräldrarollen.
Tex ett barn lär sig att ta sina första steg mellan 8-15 månader. Men där finns också risken när man jämför barnen, man blir orolig. Stress förmedlar vi då till barnet, som i sin tur blir stressade och oroliga.
Barnet kan då i sin tur få svårare att få lugn och ro vid maten och vid sov tiden. Det i sin tur gör att vi blir ännu mer oroliga för de som föräldrar, och då har man skapat en negativ cirkel i familjen.
Jag tror återigen att det absolut viktigaste av allt är att stötta varandra mammor i mellan. För oavsett om ditt barn är först eller sist med att gå/stå/prata så är det unikt på sitt sätt. Ert band är ändå det starkaste som finns och det hade inte spelat någon roll om hon/han var en månad före eller efter dem andra barnen. Förr eller senare är ditt barn fullvuxet och då saknar du den här mys perioden och ångrar att du änns funderade över varför ditt barn va så ”efter” med någonting. För det absolut viktigaste är väl att barnet mår bra och är friskt. Håller ni inte med?
Sluta jämföra, sluta kritisera varandra, ditt barn är unikt som det är.
Precis så! Jag låter mina barn ta allt i sin egna takt, blir helt matt när jag hör hur mina bekanta stressar fram saker med sina små.
https://saraabrahamsson.vimedbarn.se/